Köra fast II

9 november -05

Hittade en story från april 2002 nu när jag grävde i datorn.. måste va en bit ur ett brev eller så.. Jag minns tillfället glasklart i alla fall, det kommer jag nog alltid göra :) Jag minns också att jag skrev ett brev till bonden och bad om ursäkt för det förtret jag orsakat honom. lol! Här, jag klipper å klistrar:

-----
Jag har också varit ute på lagom kul häromdan. Nä.. förra fredan va det allt.. med ett gäng mammor från dagis. Vi skulle äta thailändsk rijstaffel nere i Göteborg. Usch ja.. det är i såna lägen jag börjar undra om jag blivit helt asocial, jag tycker sånt där för det mesta är öken :/ Det ynkliga glaset vin syntes inte vid trafikkontrollen på vägen hem i alla fall, alltid något. Men det jag minns särskilt från den kvällen var innan den ens hade börjat.

Jag skulle hämta en mamma jag aldrig träffat i en grannby jag aldrig varit i. När jag närmade mig kom jag på att jag glömt vägbeskrivningen hemma. (Det var så stressigt när jag skulle iväg.. när jag flängde in på toan för att smeta på lite mascara trampade jag i en pöl.. Min yngste sa att han bara skulle göra ett experiment och att det inte var meningen att kisset skulle hamna på golvet.)

Där åkte jag nu.. och jag mindes inte ens vad mamman hette. Jag hade hittat till fornminnet vid älven, och nära det skulle hon bo, vid en fågelstation i ett naturreservat. Det skulle va ett vitt hus längst in på en grusväg. Det fanns en jäkla massa grusvägar jag kunde köra in på! Jag var redan försenad.. inte en människa fanns att fråga. Jag började köra in på grusvägar på måfå. Vid tredje försöket hittade jag två hus varav det längst in var vitt, naturreservat var det också. Sista biten var en traktorväg så jag stannade vid första röda huset och gick in på gården.

Det var ett bombnedslag! Raserade uthus, bilvrak, gamla glasspaket och plåtburkar, en tv, skit över allt. Men det fanns en hund och katter och hönor som var tjocka och trygga. Ingen öppnade så jag körde vidare till det vita huset. Det hade en välstädad, nästan karg tomt och jag tyckte det verkade knepigt för fönstren var alldeles tomma. Gränsen mellan tomten och vägen markerades med en tvärslå. Det fans ingen vändplan, men en liten åkerväg åt sidan som jag körde in på för att kunna vända.

Jag hade ingen möjlighet att se att under det liggande fjolårsgräset doldes två decimeterdjupa spårgravar fyllda med blålervälling :) Sluurp så satt jag fast. Jag juckade lite med bilen men det va lönlöst.

Jag gick å knacka på i det vita huset. Det öppnade en fullständigt antik liten torr farbror som nervöst låste om sig där han stod på trappen. Jag frågade efter fågelstationen och han förklarade på ett uråldrigt mål som jag bara nästan förstod. Sen sa jag att jag kört fast. Jaha, svara han. Jag tittade mot bilen och fick se att där stod en man. Är det din granne fråga jag. Ja sa den gamle. Så låste han upp sin dörr, gick in och reglade om sig igen. Knepigt.
När jag kom fram till bilen tornade mannen upp sig framför mig som en jätte. Han var en jätte, en rese, och hade nävar jag aldrig sett maken till. Han var minst sagt förargad.

"E du inte riktigt klok! Va i helvette har du här att göra? Ser du inte att det är privat mark! Hur faan har dom kunnat ge dig körkort! Ja jag skiter i vart du skulle, men nu ska du här ifrån! E du inte riktigt klok! Du skulle aldrig ha lämnat rännsten där du hör hemma! Din förbannade idiot! E du från stan? Detta är min privata åker, va fan har du här å skaffa, va! E du blind? Det är en traktorväg! Det ska jag säga att om något ska förstöras på min mark vill jag göra det själv! Nu tar du dig här ifrån omedelbart, ja det tro faan att du sitter fast din satans fåne! Omedelbart sa jag! Och om jag får se dig här en gång till ringer jag polisen, jag har tagit bilnumret! Du e inte riktigt klok!"

Jag kände mig ganska rädd, men klar och lugn samtidigt. Jag sa att jag kunde behöva lite hjälp, men mannen bara stod och skrek.
Jag mig på knä och grävde ur lervällingen med händerna runt hjulen och provade emellanåt att flytta på bilen. Den satt så jäkla fast. Det fanns inga grenar eller löst grus jag kunde lägga i, bara leråker. Jag tänkte på barnens klädbyte som låg kvar i baksätet.. jag fick lägga emellan dem i värsta fall. Bonden slutade inte, jag fattar inte var han fick luft ifrån...

"Fågelstation! Din jävel! Du och alla satans fågelidioter tror att det bara är att braka rätt in hos folk dag som natt va! Ni e inte kloka! Jag ska skicka polisen efter varenda jävel med kikare!"

Efter ett bra tag hade jag gjort ganska rent i spåren, jag rakställde hjulen, la in 4hjulsdriften och diffen och gjorde ett försök. Slira slira slira ..nääääästan Åh.. come on då!!! Slira slira.. ...inte sänka eller öka farten... ååååå.. JAAA!!!
Så kom jag äntligen upp, gav bonden en slängkyss och åkte :D

Jag hittade till mamman lätt sedan, efter den gamles beskrivning. Vi blev ganska sena men det gjorde inte så mycket och jag blev insläppt fastän jag var alldeles genomlerig, såg fan värre ut än barnas overaller.. där hade man för mascara :P

Sedan på natten (efter att jag kommit hem och upptäckt att Lars hade varit gullig och packat in juppin i handskfacket.. den hade legat där hela tiden..) tänkte jag på att bonden hade ett slags gammalmodigt sätt att skälla på. Och inte en enda gång anspelade han på att jag var kvinna (med bil..), märkligt.. och trevligt.
Ja, fatta mej, hihi.